På morgonen sade vi hej då till våra värdfamiljer och samlades till skolan för att åka hem till Sverige. Sedan bar det av mot flygplatsen och vidare.

Det som jag har lärt mig under den här resan är att turkar är väldigt trevliga, omtänksamma och välkommande mot gäster. Det är något som vi i Sverige kan lära oss, det som jag inte gillar med Istanbul är trafiken, den är bara för mycket för min smak men det måste man nästan uppleva själv för att ha en åsikt om. Men resan har varit väldigt trevlig och lärorik. Vi kom fram till att den största skillnaden mellan Sverige och Turkiet är att vi svenska är väldigt tilltroende mot vår regering men är ganska misstänksamma mot varandra, turkarna är precis tvärt om. De är misstänksamma mot sin regering men de har gott tilltro mot varandra.  Men om våra relationer förbättras så tror jag att vi kommer att ha tilltro till båda delar.

Nästa dag i Istanbul besökte vi den svenska ambassaden som också var det svenska konsulatet som var dem som hade gett oss vårt stipendium för att göra den här resan. De bjöd oss på en gammal hederlig svensk fika. De berättade vad de gjorde i Istanbul och i Turkiet, lät oss berätta om våra intryck och upplevelser.

Efter det så hade vi fritid i den stora basaren, som var som en enorm labyrint. Platsen där jag bor kunde enkelt få plats där inne och det var folk överallt! Det var knappt så att man kunde handla någonting därinne eftersom man var tvungen att hålla jämna steg med våra turkiska vänner. Vilket var ganska synd. Det fanns en massa fina saker att titta på men det får man väl ta och titta på nästa gång.

Resten av dagen gick vi runder och tittade på en moské som Solomon den store hade byggt och låg begraven i. Efter det gick jag och Sibel hem och åt en väldigt fin och god avskedsmiddag efter det stannade vi uppe och spelade kort.

Under dag fyra så fick vi möta han som bestämmer över utbildningen, man kunde känna när vi gick in i konferensrummet att det var en man som hade en viss legitim makt. Men han verkade också som en trevlig person som de flesta turkar har varit under resans gång.

Vi åkte lite i minibussar både fram och tillbaka från den platsen där vi mötte utbildnings mannen och det kändes bättre att gå även om det var skönt för benen att vila, men trafiken är som den är, man riskerar livet så fort man sätter sig i en bil.

Efter att vi besökt utbildnings mannen återvände vi till skolan för att äta lunch för att sedan få gå igen mot Dolmabahce palatset där den sista sultanen hade bott men på det området fanns även huset som Atatürk hade bott i när han dog. Man fick inte lov att fota inne i byggnaderna, men kristallkronorna i palatset var minst en och en halv meter höga det var verkligen Drottning Holm släng dig i väggen känsla när man gick rundor i palatset och såg alla vackra möbler, tavlor och mattor.

Efter palatset gick vi en liten bit till hamnen för att sedan få åka en båt över långsidan av den Europeiska sidan av staden men man kunde se båda sidorna och det var så himla mysigt. Det sorgliga var att dagen tidigare hade det skett en hemsk gruvolycka som kostat många människoliv. Så alla flaggor i Turkiet var på halvstång för att visa sin respekt till de drabbade. Men det var roligt på båten och man kunde verkligen se framåt kvällen hur vacker Istanbul är.

På den tredje dagen åkte vi till de platser som de flesta av oss svenskar hade sett fram emot. Hagia Sofia och den blå moskén!

Jag hade inte tänkt att skriva så mycket om den här dagen utan det får bli mest bilder, men vilka fantastiska byggnader de är! Men innan vi kom till Hagia Sofia och blå moskén fick vi besöka ett musseum  med arkiologiska fynd från Istanbul.

Vi var även nere i ett gammalt vattenmagasin där de hade sedan staden hette Konstantinopel sparat vatten ifall staden skulle vara belägrad så skulle vattnet räcka till befolkningen, men nu skulle det definitivt inte räcka till alla som bor i Istanbul men det var fräckt att komma ner till den tysta och lunga platsen som var en väldig kontrast till stadslivet ovanför.

Vandringen började vid Taksim torget som är känt för sina många protester mot regimen. Men det är också väldigt stort och det har en enorm Turkisk flagga samt ett av många monument för Atatürk. Det var många både porträtt och monument av honom runt om i staden, de flesta är för att hylla honom för att han grundade Turkiet. 

Vi vandrade vidare längsmed en av Istanbuls mest kända gator som jag inte hörde namnet på men det fanns em massa affärer längs med den och en katolsk kyrka men även Hollands, Rysslands och Sveriges ambasder. 

Vi vandrade vidare längs med gatan och kom till ett gamalt Osmanskt brandtorn som kallas för Galata Tower som hade fugerat som så att om men person såg en brand från tornet använde man trummor för att signalera till eldbekämpare var branden fanns. Man kunde se det här tornet nästan varsomhelst på den Europeiska sidan av staden.

Efter luch gick vi vidare mot Topkapi palatset där man verkligen kunde se hur slutanerna hade levt, dock så var det inte att fotta på alla ställen i palatset men det är ett ställe som är väl värt att besöka om man ska till Istanbul. Men en kul sak som man nästan bara kan göra vid det palatset är att få med både Europa och Asien med i en bild.

Resten av dagen gick vi och åt tillsamnas med de turkiska eleverna och åt på en resturang som serverade traditionell turkisk mat. DEt var mindre kryddigt än vad jag trodde det skulle vara, men det var gott :)

Första dagen!

Man kan samanfatta vår första dag av resan med ett ord, flygplats. Vi flög i stort sätt hela dagen och det var inget fel med det, det var ett trevligt flygbolag (mest för att man fick en bit choklad när vi flög) :) Men det var lungt på både Kastrup och flygplatsen i Zürich där vi bytade plan för att komma till Istanbull.      

Mina första intryck jag fick av Istanbull var att det var mycket folk, varmt och väldigt trångt. I alla fall på flygplatsen, minibusar, taxibilar, vanliga bilar och bussar köade och trängde sig runt ut- och ingångarna vilket gjorde att jag kände mig lite instängd. Men lärarna på skolan som vi hade utbyte med mötte oss tillsammans med några av eleverna som vi skulle bo hos på flygplatsen. Vi övriga som inte mötte våra värdar fick åka minibuss till skolan och uppleva turkisk trafik på kanske lite för nära håll.   

Trafiken och hur förare hörhåller sig till varandra är ganska olikt från den svenska trafiken. Detta var något vi märkte så fort vi kom ut på vägen. bilarnas bakspeglar verkade bara användas för att se om man har mat mellan tänderna (lite överdrivet kanske men det kändes så) de bytade filer till höger och vänster utan att vidare komma någon vart. De tutade mycket och ofta, under tiden som vi körde längs med motorvägen på väg in till staden såg vi bilsr som var på väg att köra på vägen men när de såg vilken kö det var lade de backen i och körde baklängs ner från påfarten även om det kom bilar bakom dem.

Skolan i sig (när vi äntligen kom fram till den) såg väldigt prydlig och fin ut. Eleverna som jag och mina klasskompisar skulle bo med stod och väntade på oss. Sibel som jag skulle bo med stod och väntade med sin pappa, de var väldigt vänliga och log och såg glada ut över att se mig.

Sibel och jag möttes tidigare när de var och bodde hos oss när de var i Sverige.  Vi tog oss med buss och båt över till den asistiska sidan av staden och kom in till Sibels hem och fick en god middag. Sibles familj äger ingen bil, men med alla bussar taxibilar och minibussar går det enkelt att ta sig rundor så egentligen behöver man ingen bil. Efter middagen gick jag med Sibel och mötte några av hennes vänner och tittade på havsutsikten. Istanbull är en väldigt vacker stad både på dagen men också på natten.  Efter en stund gick vi hem för att lägga oss, men då  kom Sibels mamma med efterrätter som man fick äta inan man gick och lade sig. Vilket också är ganska olikt den svenska kulteuren, vi brukar inte äta en massa sött strax innan vi går och lägger oss.